7 saker att veta om EU-certifiering av koldioxidutsläpp.

Koldioxidjordbruk är en jordbruksmetod som syftar till att mildra klimatförändringarna genom att binda kol i mark och vegetation. Det innebär att man tillämpar jordbruksmetoder som främjar kolbindning, t.ex. konserverande jordbearbetning, täckodling och agroforestrering. Under de senaste åren har koldioxidjordbruk blivit populärt som ett sätt för jordbrukare att tjäna extra inkomster genom att sälja koldioxidkrediter. Dessa krediter representerar den mängd kol som har tagits bort från atmosfären och lagrats i marken eller vegetationen. I Europeiska unionen (EU),
Koldioxidutsläpp kan certifieras enligt vissa standarder som är utformade för att säkerställa att krediterna är äkta och kontrollerbara. I den här artikeln ska vi undersöka 7 saker du behöver veta om EU-certifiering av koldioxidupptag och hur det kan gynna jordbrukare.

1. Vad är koldioxidupptag och varför är de viktiga för klimatet?

EU har åtagit sig att uppnå klimatneutralitet senast 2050 för att säkra en livskraftig framtid på vår kontinent och vår planet. Den första och mest brådskande prioriteringen är att minska EU:s utsläpp av växthusgaser. Samtidigt måste EU kompensera för de återstående utsläpp som inte kan elimineras genom att öka koldioxidupptagningen, eller med andra ord genom att ta bort koldioxid från atmosfären. Dagens förslag om ett system för certifiering av koldioxidupptag är ett viktigt verktyg för att uppnå detta mål.


Att ta bort flera hundra miljoner ton koldioxid från atmosfären kommer att bli alltmer nödvändigt för varje år. Kol kan avlägsnas och lagras på tre olika sätt:

  • Permanent lagring: Industriell teknik som BECCS (bioenergi med avskiljning och lagring av koldioxid) eller DACCS (direkt luftinfångning med avskiljning och lagring) avskiljer kol från luften antingen indirekt (genom bearbetning av biomassa i fallet BECCS) eller direkt (i fallet DACCS) och lagrar det i en stabil form;
  • Koldioxidjordbruk: Kol kan lagras naturligt på marken genom verksamhet som ökar kolinlagringen i mark och skog (t.ex. agroforestrering, skogsrestaurering, bättre markförvaltning) och/eller minskar frigörandet av kol från marken till atmosfären (t.ex. restaurering av torvmarker). Kolodlingsverksamhet bidrar till att uppnå EU:s ambitiösa mål på -310 Mt nettoupptag av koldioxid inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn);
  • Kolinlagring i produkter: Atmosfäriskt kol som fångats upp av träd eller industriell teknik kan också användas och lagras i långvariga produkter och material, t.ex. träbaserade eller karbonatbundna byggmaterial.

Kommissionens förslag omfattar inte avskiljning av fossilt kol för lagring (CCS) eller användning (CCU). Dessa tekniker bidrar till att återvinna eller lagra fossila koldioxidutsläpp, men de tar inte bort kol från atmosfären.

2. Vad föreslår kommissionen med detta initiativ?

Syftet med förslaget är att påskynda införandet av högkvalitativa koldioxidupptag, bygga upp förtroende hos intressenter och industrin genom att motverka grönt tvärsäkert material och möjliggöra ett brett utbud av finansieringsalternativ. För att uppnå dessa mål föreslår kommissionen en första EU-omfattande ram för frivillig certifiering av koldioxidupptag. I dagens förslag fastställs krav för tredjepartsverifiering och certifiering av koldioxidupptag, förvaltning av certifieringssystem och registerfunktion. Dessa bestämmelser kommer ytterligare att säkerställa öppenhet och trovärdighet i certifieringsprocessen.

Enligt detta förslag kan och måste upptag av koldioxid ge tydliga fördelar för klimatet, samtidigt som andra miljömål bevaras eller stärks. Kolborttagningsverksamhet måste uppfylla fyra QU.A.L.ITY-kriterier:

  • Kvantifiering: Koldioxidborttagningen måste kunna mätas på ett korrekt sätt och ge otvetydiga fördelar för koldioxidhanteringen. De ytterligare koldioxidupptag som genereras av en verksamhet (jämfört med en baslinje) bör uppväga de växthusgasutsläpp som producerades som en följd av genomförandet av verksamheten under hela dess livscykel. “Nettofördelarna med att avlägsna koldioxid” bör kvantifieras på ett robust och korrekt sätt. När det gäller kolodling kan kvantifieringen av nettokolförbrukningen göras kostnadseffektivt genom att utnyttja empiriska data, fjärranalysmetoder (t.ex. Copernicus) och mycket exakta modeller baserade på maskininlärning och artificiell intelligens. Att få fram klimatrelevanta data som är kompatibla med elektroniska kartor kommer också att bidra avsevärt till att förbättra kvaliteten på de nationella inventeringarna av växthusgaser inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) och förbättra kvaliteten på skogsövervakningen i linje med det kommande förslaget till förordning om skogsövervakning.
  • Additionalitet: Koldioxidborttagningsverksamheten måste gå längre än vad som är standard och vad som krävs enligt lag. Det bästa sättet att bevisa additionalitet är att fastställa ett “standardiserat” utgångsläge som exakt återspeglar standardmetoderna och de reglerings- och marknadsvillkor som gäller för verksamheten. En standardiserad baslinje underlättar en kostnadseffektiv och objektiv demonstration av additionalitet, och har också fördelen att den erkänner de tidiga insatserna från markförvaltare och industrier som redan tidigare har bedrivit verksamhet för att avlägsna koldioxid. För att säkerställa ambitionen över tiden bör den standardiserade baslinjen uppdateras regelbundet.
  • Långsiktig lagring: Vid kolborttagning måste man se till att det borttagna kolet lagras så länge som möjligt, och risken för att kolet frigörs bör minimeras. Certifikaten ska tydligt redovisa hur länge kolinlagringen varar och skilja mellan permanent lagring och tillfällig lagring. Risken för utsläpp varierar mellan olika verksamheter för avlägsnande av koldioxid. Risken måste därför övervakas och minskas, och operatörerna bör hållas ansvariga genom särskilda ansvarsmekanismer om kol släpps ut. Dessutom bör certifikaten på ett öppet sätt ha ett utgångsdatum som beror på den risk för utsläpp som är specifik för varje typ av koldioxidavskiljning. På detta sätt skiljer förslaget på teknik som säkerställer permanent lagring av kol (och som inte bör ha något utgångsdatum) från tillfällig upptagning av kol (t.ex. från kolodling och lagring av kol i produkter). Tack vare dessa regler kommer leverantörer av tillfälliga koldioxidupptagningar att omfattas av mer realistiska åtaganden som inte hindrar användningen, och samtidigt skulle de ha incitament att fortsätta med koldioxidupptagningen för att bli certifierade igen.
  • Hållbarhet: Koldioxidreningsverksamheten måste ha en neutral inverkan på, eller generera en samverkan med andra miljömål, t.ex. biologisk mångfald, anpassning till klimatförändringar, minskning av växthusgasutsläpp, vattenkvalitet, nollföroreningar eller cirkulär ekonomi. Industriella lösningar som BECCS får till exempel inte leda till en ohållbar efterfrågan på biomassa. Kommissionen kommer att prioritera utvecklingen av skräddarsydda certifieringsmetoder för koldioxidjordbruk som ger betydande samfördelar för den biologiska mångfalden. Samtidigt bör metoder, t.ex. skogsmonokulturer, som har skadliga effekter på den biologiska mångfalden inte kunna certifieras.

För att säkerställa ovanstående bör all verksamhet för avlägsnande av koldioxid uppfylla de minimikrav på hållbarhet som kommer att definieras i kommande metoder. Dessutom ska certifieringsmetoderna i så stor utsträckning som möjligt uppmuntra till att generera samfördelar som går utöver de minimala hållbarhetskraven, särskilt när det gäller biologisk mångfald och ekosystem. Dessa ytterligare sidofördelar kommer att ge ett större ekonomiskt värde åt de certifierade koldioxidupptagningarna och kommer att leda till högre intäkter för operatörerna och bli mer attraktiva för investerare. I förslaget beskrivs den process genom vilken kommissionen, med stöd av en expertgrupp, kommer att omsätta dessa kvalitetskriterier i detaljerade certifieringsmetoder som är anpassade till de olika egenskaperna hos de olika verksamheterna för avlägsnande av koldioxid.

3. Hur kommer förslaget att stödja kolodling och biologisk mångfald?

Koldioxidjordbruk omfattar de jordbruksmetoder som avlägsnar koldioxid från atmosfären och bidrar till målet om klimatneutralitet. Certifiering kommer att möjliggöra effektivare belöningar för koldioxidjordbruk, antingen genom den gemensamma jordbrukspolitiken eller andra offentliga eller privata initiativ.

Kolodling ökar kolbindningen samtidigt som det ofta ger viktiga fördelar för den biologiska mångfalden och andra ekosystemtjänster. Ett illustrativt exempel är återfuktning av torvmarker: att höja deras grundvattennivå har flera fördelar eftersom det bidrar till att minska koldioxidutsläppen, bevara den biologiska mångfalden, tillhandahålla ekosystemtjänster som är kopplade till vattenrening och hjälpa till att kontrollera översvämningar och förebygga torka, medan de kompromisser som uppstår till följd av förlusten av jordbruksmark skulle kunna åtgärdas genom stöd till paludikultur (jordbruk under fuktiga förhållanden). Andra exempel på jordbruksmetoder med koldioxidutsläpp är:

  • Beskogning och återbeskogning som respekterar ekologiska principer som gynnar den biologiska mångfalden och förbättrad hållbar skogsförvaltning, inklusive metoder som gynnar den biologiska mångfalden och anpassning av skogarna till klimatförändringarna.
  • Agroforestry och andra former av blandad odling som kombinerar trädvegetation (träd eller buskar) med växt- och/eller djurproduktionssystem på samma mark;
  • Användning av fånggrödor, täckgrödor, bevarande av jordbearbetning och ökade landskapselement: skydda marken, minska jordförlusten genom erosion och öka det organiska kolet i marken på nedbruten åkermark;
  • Riktad omvandling av åkermark till träda eller av uttagna områden till permanent gräsmark.

Med certifiering i linje med dagens förslag kan kolodling erbjuda en ny inkomstkälla för jordbrukare, skogsbrukare och markförvaltare. Koldioxidavskiljning har en stark potential att ge lösningar som alla vinner på hållbarhet.

4. Hur kan certifikat för avlägsnande av koldioxid användas?

Certifikaten kan användas för resultatbaserade belöningar av privata eller offentliga källor. Här är några exempel:

  • Livsmedelsföretagen kan belöna jordbrukare som tar upp mer koldioxid genom att lagra mer koldioxid i marken eller genom andra klimatvänliga metoder, t.ex. agroforestry. Samtidigt som jordbrukarna kommer att gynnas av ytterligare inkomster kan livsmedelsföretagen på ett trovärdigt sätt dokumentera sitt koldioxidavtryck. Det blir lättare för konsumenter och investerare att jämföra livsmedelsföretagens klimatpåståenden tack vare harmoniserade certifieringsregler.
  • Offentliga myndigheter eller privata investerare som vill finansiera innovativa projekt för borttagning av koldioxid eller upphandla borttagning av koldioxid – t.ex. genom omvända offentliga auktioner eller förhandsåtaganden på marknaden – kan använda certifieringsreglerna för att bättre kunna jämföra anbuden och belöna projekten på grundval av mängden certifierade borttagningar.
  • Regionala myndigheter kan finansiera inrättandet eller utvidgningen av naturparker genom att sälja koldioxidcertifikat, vilket ger pengar till både klimatfördelar och fördelar för den biologiska mångfalden.
  • Byggföretag eller fastighetsägare som investerar i långsiktig användning av mer hållbara byggnadsmaterial som avlägsnar och lagrar kol – t.ex. träbaserade material – kan tjäna extra inkomster genom försäljning av krediter för avskiljning av koldioxid. Märkningsprogram för hållbara byggmaterial skulle också kunna dra nytta av harmoniserade certifieringsregler.
  • Koldioxidcertifikaten kan användas för resultatbaserad finansiering inom EU-programmen, t.ex. den gemensamma jordbrukspolitiken eller innovationsfonden, eller för medlemsstaternas statliga stödsystem.
  • Certifikaten kan också öka öppenheten på privata marknader, t.ex. inom ramen för CORSIA-mekanismen (Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation) för kvittning av utsläpp från den internationella luftfarten.
  • Certifikaten för koldioxidavskiljning kan också hjälpa offentliga och privata organisationer att stödja trovärdiga påståenden om koldioxidavskiljning och uppfylla intressenternas höga förväntningar på att koldioxidavskiljning inte ska användas för greenwashing, i enlighet med direktivet om företagens sociala ansvar och de tillhörande standarderna för hållbarhetsrapportering.

Förslaget kommer således att skapa nya inkomstmöjligheter för industrier som använder teknik för att avlägsna koldioxid eller utvecklar långvariga produkter för lagring av koldioxid, och för markförvaltare som använder innovativa metoder för koldioxidjordbruk. Det kommer dock inte att vara möjligt att använda de certifierade koldioxidupptagningarna för att uppfylla kraven i EU:s system för handel med utsläppsrätter.

5. Hur kommer certifieringsmetoderna att utvecklas?

Eftersom koldioxidavlägsnande verksamhet medför olika fördelar och risker kan det inte finnas någon metod som passar alla för att certifiera varje verksamhet. Kommissionen kommer därför att successivt utveckla certifieringsmetoder som är anpassade till de olika verksamheterna för koldioxidavskiljning. Dessa verksamheter för koldioxidavskiljning kommer att väljas ut på grundval av begränsningspotentialen, förmågan att ge miljömässiga sidofördelar, den tekniska beredskapen och/eller robustheten hos befintliga övervaknings- och rapporteringsmetoder.

Utvecklingen av certifieringsmetoderna kommer att stödjas av grundliga förberedande processer, som bygger på erfarenheterna från befintliga certifieringsprotokoll och i nära samråd med en ny expertgrupp för koldioxidutsläpp och alla berörda parter. Expertgruppen kommer att bestå av personer med särskild expertis på området för koldioxidupptag samt företrädare för den akademiska världen, industrin, det civila samhället, medlemsstaternas behöriga myndigheter och andra offentliga organ. Den kommer att bestå av cirka 70 medlemmar och kommer att sammanträda minst två gånger om året. Det första mötet planeras äga rum under första kvartalet 2023.

6. Hur kommer den frivilliga certifieringen av koldioxidupptag att fungera i praktiken?

Förslaget kräver att tredje part kontrollerar och certifierar att koldioxidupptagningen uppfyller QU.A.L.ITY-kriterierna och de relaterade certifieringsmetoderna. I praktiken innebär detta följande steg:

  • En operatör ansöker om ett certifieringssystem som godkänts av kommissionen.
  • Ett oberoende certifieringsorgan utför regelbundna revisioner av verksamheten för att kontrollera att kvalitetskriterierna uppfylls och utfärdar ett intyg om överensstämmelse om detta är positivt.
  • Certifieringssystemet registrerar certifikatet och den certifierade “nettokoldioxidfördel” som genereras av koldioxidminskningsverksamheten i ett offentligt register.

Enligt förslaget ska all relevant information om certifierade flyttningar vara offentligt tillgänglig. Detta kommer att bidra till att förhindra risken för dubbelräkning och bedrägeri och kommer också att hjälpa dem som tillhandahåller koldioxidupptagningar att få tillgång till olika typer av finansieringsmöjligheter.

7. Vad är skillnaden mellan koldioxidkompensation och de certifikat för borttagning av koldioxid som produceras inom EU:s ram?

Kompensation innebär att en organisation kompenserar sina växthusgasutsläpp genom att köpa koldioxidkrediter för att finansiera utsläppsminskningar eller koldioxidupptag på annat håll. Den stora majoriteten av de koldioxidkrediter som handlas idag kommer dock från utsläppsminskningar och inte från koldioxidupptag.


Ett certifikat för borttagning av koldioxid är dock ett erkännande av att en verksamhet tillhandahåller högkvalitativ borttagning av koldioxid i enlighet med de kvalitetskriterier och den certifieringsprocess som anges i dagens förslag. Kompensation är därför bara en av de möjliga användningsområdena för certifikat för bortskaffande av koldioxid.


Kommande EU-lagstiftning kommer att omfatta den särskilda användningen av kompensationer. EU:s standarder för hållbarhetsrapportering kommer till exempel att definiera hur organisationer kan rapportera om klimatmål och klimatprestanda.

Läs hela artikeln: https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_22_7159